Nu börjar det krypa....
i tantens skrivklådefingrar igen! Blev rakt av holkig i hela tantansiktet när jag kikade in här med en undran om när det sist begav sig med tangentbordsvalsen i detta forum. Säger bara... OJ va länge sen det var! Kanske månne en reaktion på frågan om huruvida tanten är datorberoende, addicted? Verkar ha uppstått ett litet behov där att visa att jag kan hålla mig ifrån.... fast det är ju inte riktigt sant! Uteblivet bloggande är ju ingen garanti för att jag inte varit "datoriserad" på andra fronter än blogg.se! Eller så är förklaringen att tant varit väldans datoriserad på andra fronter än bloggen så att energi och tid inte räckt till att hoppa in här. Å de har jag!
Det har varit en del rörelse i form av aktiviteter på alla möjliga fronter vill jag mena. "Leta-å-längta-efter-våren-rörelse" i form av vårliga långa promenader är en av tidstjuvarna! Vandrarkängorna slits och byts nu ut mot mer vårliga gåskor. Hunden gläder sig åt utevistelser som ofta blir uppemot två timmar bara för att det är såååå skönt med gammal vinter som blir till vår, takdropp, blöta gator och cykelvägar, snömoddiga stigar och "herre-på-täppan-lekande vovve" som bestiger varenda hopplogad snövall han kommer över. Det finaste man har sätter man på bordet, sa min salig Farmor. Det finaste jag har sätter sig själv högst, än så länge Gubevars inte på bordet, men.... såväl på utkiken som på plogvallar och andra snöhögar!
Nya rörelser i tanttillvaron tilldrar sig på annan blöt arena än på blöta gator och på Söders av takdropp blöta trottoarer. Försöker samla ihop hullet genom att inta vågrätt läge i fina badhusets motionssimavdelning. Vet med bestämdhet att det må vara sisådär en tjugo år sen jag satte min fot där men nu har det skett och skall fortsätta ske! Ber att få meddela att "gå-ut-och-gå-kläderna", även kallad hundkläderna, i form av gamla jeans och en gammal favoritjacka numera kan räknas till avdelning före detta lagom! De nya matvanorna och gåendet har genererat 15 kg mindre tant att bära runt på! Gladare och roligare blir liksom hela livet!
Å även om det är en hel del jag skulle vilja önska mig.... bort med den förbaskade värken och sockereländet, låt mig få det där roliga, spännande, stimulerande jobbet.... ge mig energi och möjlighet att försöka förklara kring det här att ha en funktionshindrad familjemedlem.... låt oss få köpa det där mysiga huset... möjlighet att klara av resan till vandringsparadiset.... önskningar måste man få ha! Det viktigaste är ändå att jag ser, och kan känna mig glad och lycklig för, allt fint jag ändå har!
Tack min Fina Fina Familj och Fina Fina Vänner för att Ni finns och Ni skall veta att Ni betyder såååå mycket för mig! Kramar till alla som vill ha och behöver! Take care!
©AnniR
Det har varit en del rörelse i form av aktiviteter på alla möjliga fronter vill jag mena. "Leta-å-längta-efter-våren-rörelse" i form av vårliga långa promenader är en av tidstjuvarna! Vandrarkängorna slits och byts nu ut mot mer vårliga gåskor. Hunden gläder sig åt utevistelser som ofta blir uppemot två timmar bara för att det är såååå skönt med gammal vinter som blir till vår, takdropp, blöta gator och cykelvägar, snömoddiga stigar och "herre-på-täppan-lekande vovve" som bestiger varenda hopplogad snövall han kommer över. Det finaste man har sätter man på bordet, sa min salig Farmor. Det finaste jag har sätter sig själv högst, än så länge Gubevars inte på bordet, men.... såväl på utkiken som på plogvallar och andra snöhögar!
Nya rörelser i tanttillvaron tilldrar sig på annan blöt arena än på blöta gator och på Söders av takdropp blöta trottoarer. Försöker samla ihop hullet genom att inta vågrätt läge i fina badhusets motionssimavdelning. Vet med bestämdhet att det må vara sisådär en tjugo år sen jag satte min fot där men nu har det skett och skall fortsätta ske! Ber att få meddela att "gå-ut-och-gå-kläderna", även kallad hundkläderna, i form av gamla jeans och en gammal favoritjacka numera kan räknas till avdelning före detta lagom! De nya matvanorna och gåendet har genererat 15 kg mindre tant att bära runt på! Gladare och roligare blir liksom hela livet!
Å även om det är en hel del jag skulle vilja önska mig.... bort med den förbaskade värken och sockereländet, låt mig få det där roliga, spännande, stimulerande jobbet.... ge mig energi och möjlighet att försöka förklara kring det här att ha en funktionshindrad familjemedlem.... låt oss få köpa det där mysiga huset... möjlighet att klara av resan till vandringsparadiset.... önskningar måste man få ha! Det viktigaste är ändå att jag ser, och kan känna mig glad och lycklig för, allt fint jag ändå har!
Tack min Fina Fina Familj och Fina Fina Vänner för att Ni finns och Ni skall veta att Ni betyder såååå mycket för mig! Kramar till alla som vill ha och behöver! Take care!
©AnniR
